Fjällbetes Djur & Mark

Idag råder en uppfattning att vi i vägen mot ett gott ekosystem är tvungna att göra uppoffringar på ekonomin. Och det motsatta; att om vi vill ha en god ekonomi måste vi offra ekosystemet. Vi tror att vi kan ha båda. I Fjällbetes Djur & Mark är vårt mål att samla så mycket solenergi som möjligt genom att låta naturen växa så mycket gräs som möjligt. För Fjällbete är i grund och botten baserat på denna solskensdrivna gräsresurs, för allt startar där!

Genom att ge fotosyntesen som sker i gräset och örterna på våra betesmarker rätt förutsättningar så kan vi få gräset att växa så mycket som möjligt, under så lång tid som möjligt. Därigenom kan vi producera så mycket som möjligt på ett så hållbart sätt som möjligt. Det är i kunskapen om förhållandena mellan solens energi, växterna, de betande djuren och mullen som vi i Fjällbete hittar svaret till gåtan om hur vi kan få både en god ekonomi samt att vi alla ska kunna ingå i hälsosam ekologi i framtiden.

I Fjällbetes Djur & Mark är vårt mål i grunden att samla så mycket solenergi som möjligt genom att låta naturen växa så mycket gräs som möjligt. För vårt Fjällbete är i grund och botten baserat på denna solskensdrivna gräsresurs, för allt startar där!

Allt från vår matproduktion, vår Levande Skola och de upplevelser som vi erbjuder tar sin har sin grund i hur vi kan med solens energi och naturens byggstenar kan skapa ny biomassa i så stor mängd som möjligt och under så lång tid av den snöfria betessäsongen som möjligt. Vår strävan är att göra detta på ett sätt som inte bara vidhåller och effektiviserar våra givna resurser för stunden, utan också låter dem förbli så rika även för kommande generationer.

Genom att optimera förutsättningarna för fotosyntesen i betesmarkernas gräs och örter samt låta våra betesdjur göra sitt jobb så kan mer koldioxid från atmosfären omvandlas och bindas i marken. Våra betesdjur ser till att så stor mängd av betesmarkernas växter antingen trampas ned eller äts upp. Till slut blir de antingen nedbrutna av mikroorganismer i marken eller omvandlade till gödsel av djuren själva. Ej betat gräs och gödsel trampas med stor sannolikhet ned i marken av djurens klövar vilket påskyndar nedbrytningen. I marken förmerar de mullhalten och skapar god grund för ny vegetation. Gödsel ger växterna god näring till att skjuta nya solenergifångande blad.

Djurens trampande och betande påverkan är i sammanhanget av gräs viktigt för att vi ska kunna behålla markens förmåga till produktion och för att den ska kunna fortsätta binda ännu mer koldioxid från atmosfären. Vi kan ibland vilja kalla oss själva lika mycket grässkötare som djurskötare eftersom vår chans att lyckas i produktionen lika mycket hänger på hur vi sköter gräset som djuren. Det är i gräset som vi hittar nyckeln till maximal hållbar produktion.

Principen enkel. Vi planerar och sköter vår betesdrift efter en metod där det i grund och botten handlar om att försöka efterlikna naturliga beteenden som våra betesdjur i sina genuppsättningar utvecklat under miljontals år. Vi kan se tre mönster som är karaktäristiska:

  • Våra betesdjur rör sig alltid – De vill i ett naturligt sammanhang konstant flytta sig från område till område
  • Våra betesdjur har flockinstinkt – De lever hopade i flockar i skydd mot rovdjur
  • Våra betesdjur betar – De ”biter” kort och gott av och äter upp gräs och örter som växer från marken

Detta naturliga mönster nyttjar vi på ett kontrollerat sätt genom att:

  1. Likt djuren rör sig mellan naturliga gräsbevuxna landskapselement, så flyttar vi flockar av djur ofta i ett system av elektriskt stängslade beteshagar där de inte kommer tillbaka till en och samma betesmark igen förrän gräset där har hunnit återhämta sig tillräckligt. Rotsystemet, som återspeglar gräsplantans del ovan jord behålls livskraftigt och kan förse plantan med ny näring efter den kortvariga avbetningningen. Återväxten blir god och snabb. De täta flyttarna gör också att plantorna inte hinner betas ned för långt, vilket medför att att de förblir i sin mest produktiva fas, där det finns nog bladmassa kvar att fånga ny solenergi och snabbt växa upp igen. I sin tur gör det att vi med hjälp av djuren kan ”skörda” mer gräs från marken än vad vi skulle kunna göra i ett kontinuerligt betessystem, där djuren går i en och samma hage över hela sommaren. Vid ett sådant traditionellt bete blir gräset selektivt betat, vilket bland annat skapar större andel ratade områden och större risk för överbetning av de enskilda (goda) plantorna. Vilket gynnar de mindre goda ogräsen.
  2. Likt djuren flockas som skydd mot rovdjur, så uppnår vi samma effekt genom att ha större grupper i mindre hagar. Vid ett visst antal djur i en flock skapas flockeffekten och en större konkurrens om gräset uppstår. Denna är en positiv effekt där djuren dels äter mer gräs under kortare tid, dels betar de av ytan på ett jämnare sätt – de blir mindre selektiva. Djur äter med andra ord även de mindre smakfulla ört- och gräsplantorna och problem med tillväxt av ogräs blir mindre. Flockens täthet gör också att ej betat gräs med större sannolikhet istället trampas ned istället för att stå kvar. Det gör att nya skott får goda chanser att växa upp med maximal solkontakt då det obetade gräset inte längre skuggar. Det nedtrampade gräset, och den del av rotsystemet som avyttras vid varje avbetning, bryts med tiden ned och bidrar till ny mull för mer gräs att växa i. Nedtrampningen gör också att djurens gödsel trycks ner i jorden och förser plantorna med den de näringsämnen som behövs för att ge en livskraftig återväxt.
  3. Genom att djuren faktiskt har den otroliga förmågan att själv skörda sin egen föda, så är det ju självklart att vi ska låta dem göra detta ute i de på beteshagar vi har, i så stor utsträckning som möjligt. Vanligt förekommande hos de större köttproducenterna är att istället transportera både föda till, och gödsel från de djur som ingår i produktionen. Detta görs med lastbilar/traktorer drivna av ej förnyelsebar energi. Genom att nyttja djurens fyra ben, dess ”skördande” mun och gräsets energifångande fotosyntes så kan vi på ett hållbart sätt både sprida gödsel och skörda gräs, utan att behöva en endaste lastbilstransport. Nyckeln ligger i planering för att möta den optimala punkten i gräsets växtkurva med idisslarnas avbetning och nedtrampning.

Resultatet av detta blir att gräset alltid får tillräckligt god tid för återväxt. Ej betat gräs trampas ned tillsammans med djurens gödsel och näringsämnen återförs till mullen. Djuren blir mindre selektiva och en större del av betesmarkens yta blir produktiv. Fler plantor nås av solens ljus och tillsammans gör allt detta gör att mer gräs kan skördas under samma tid. Vi kan hålla fler djur med bete och producera mer mat! Vi är övertygade om att Åredalens gräsmarker inte ens nyttjar hälften av sin kapacitet idag.

Metoden vi jobbar efter kallas Holistic Planned Grazing och grundar sig i bland annat Andre Voisins skrift Grass Productivity. Den har bevisats produktiv och hållbar och används bland annat i Afrika för att kunna bedriva produktiv betesdrift på ett sätt som inte bara bromsar, utan också reverserar ökenutbredningen.

Monumentet - Duved

Monumentet – Duved

Fjällbete bedriver lammköttsproduktion

När det gäller lammköttet så är det en hjärtefråga för oss att hålla oss till lamm som föds på våren – ungefär kring påsk. Fjällbetes lamm diar tackorna för att sedan beta hela sommaren och slaktas på hösten. För djuret är det det mest etiska förhållningssättet. En annan tungt vägande anledning är att det blir ett hundraprocentigt betesbaserat kött med alla dess goda egenskaper som betyder mycket för våra egna kroppar då vi väljer att äta lammköttet. Omega 3 balansen blir bättre om man jämför med att föda upp lammen på kraftfoder. Fjällbete har 350-400 tackor, huvudsakligen Gotlandsfår men också några stycken Leicester.

Tacka

Tacka

Tackor bräker efter sina lamm vid betessläpp

 

Fjällbete Retreat Meat

Fjällbete låter under somrarna mjölkkor som tagits ur produktion gå en sista sommar på naturbeten där de återhämtar sig från den senaste laktationsperioden. Där får de frisk luft, solsken och smakrikt färskt gräs.

Under dessa månader som djuret är på naturbete hinner det ställa om och återhämta sig från åren som mjölkko. Det kött som fås fram efter slakt har en smak och mörhet som fått fin omdöme från flera av Fjällbetes delägande krögare runt om i Åredalen. Djuren kommer köps mestadels in från Åre Bondgård.

Fjällbete & Åre Bondgård i en samordnad betesdrift

Sedan 2010 samarbetar Fjällbete Med nuvarande Åre Bondgård för att sköta betesdriften av gårdens ungdjur och de mjölkkor för tillfället inte är i sin laktationsperiod. Nötdjurens betesmarker sätts in samma betessystem som Fjällbetes egna fårbetesmarker och djurslag växlas mellan dessa. Fördelarna är bland annat att artspecifika parasiter får svårare att överleva och att betesmarkernas flora får chans att återhämta sig efter det ena eller det andra djurslaget. Vi ser också att betesmarkerna blir jämnare avbetade samt att vi på det här sättet kan få bättre logistik mellan betesmarker.

Kvigor i Rännberg

Åre Bondgårds kvigor i Rännberg sommaren 2009


En kommentar

Har du något på hjärtat. Lämna en kommentar! Lämna en kommentar

  1. Sven Gustavson skriver:

    Hej.
    Det som Ni skriver är fundamentala ting för en jord och djurägare. Naturvårdande myndigheter, EU. landsting och kommuner, turistbyrårna gläder sig och turisterna beundrar. Men.. någon annanstans i den naturvårdande byråkratin gömmer sig ett udda, verklighetsfrånvänt intresse, som också vill ha plats i naturen. Vargfantasterna!
    Hur går ekvationen ihop? ”Hur går det om vi har räven och hönsen i samma bur???
    Mvh.
    Sven G.

Kommentering är nu stängd för den här artikeln.